Incoterms 2020: alla 11 leveransvillkor förklarade

Köper du från utlandet dyker frågorna upp på en gång. Vem betalar frakten, vem försäkrar godset, vem tar smällen om något skadas på vägen och vem sköter tullen? Det är precis det här Incoterms reder ut. Gällande version är Incoterms 2020.

Vad är Incoterms?

Incoterms (International Commercial Terms) är standardiserade leveransvillkor från Internationella handelskammaren (ICC). De fördelar ansvaret för transport, försäkring, tull och risk mellan köpare och säljare. Det viktigaste de gör är att peka ut var i transportkedjan ansvaret går över från säljare till köpare.

Skriver du en Incoterm på din inköpsorder, till exempel “FCA Göteborg” eller “DAP Stockholm”, slipper ni tvista om vem som betalar för vad. Villkoret säger däremot ingenting om när äganderätten går över eller om betalningen. Det regleras i resten av avtalet.

Alla 11 Incoterms 2020 i en tabell

ICC delar villkoren i två grupper efter transportsätt. De sju första gäller alla transportsätt, de fyra sista bara sjöfrakt och transport på inre vattenvägar. Inom varje grupp står de i ordning från minst till mest ansvar för säljaren.

Lägg märke till de fyra C-villkoren: CPT, CIP, CFR och CIF. Där betalar säljaren transporten ända fram, men risken går över redan vid avsändningen. Det är den vanligaste källan till missförstånd, se risk och kostnad nedan.

Villkoren för alla transportsätt

EXW: Ex Works

Säljaren ställer fram varan i sin egen lokal och gör inget mer, inte ens lastningen. Köparen står för allt därefter: lastning, transport, risk, exportklarering och import. EXW ser enkelt ut men passar dåligt i internationell handel, eftersom köparen sällan kan sköta exportklareringen i säljarens land. Där är FCA det bättre valet.

FCA: Free Carrier

Säljaren klarerar varan för export och lämnar den till den transportör som köparen har anvisat. Sker leveransen hos säljaren ansvarar säljaren för lastningen. Sker den på en annan plats, till exempel en terminal, levererar säljaren när varan står klar för lossning på sitt eget fordon. FCA är det vanligaste valet för containergods och flygfrakt när köparen bokar transporten.

CPT: Carriage Paid To

Säljaren betalar transporten till den avtalade destinationen, men risken går över redan när varan lämnas till den första transportören. Skadas godset på vägen bär köparen risken, trots att säljaren bokade frakten. Ingen part är skyldig att försäkra godset.

CIP: Carriage and Insurance Paid To

Som CPT, men säljaren tecknar också en transportförsäkring som gäller till destinationen. Sedan Incoterms 2020 ska försäkringen motsvara Institute Cargo Clauses (A), alltså allriskskydd. Det är en högre nivå än vid CIF.

DAP: Delivered at Place

Säljaren levererar till en avtalad plats hos köparen och bär risken hela vägen dit. Varan ska stå klar för lossning, och lossningen sköter köparen. Importklareringen, tullen och importmomsen står köparen för. DAP är det vanligaste villkoret när säljaren ordnar transporten ända fram.

DPU: Delivered at Place Unloaded

Som DAP, men säljaren lossar också varan på destinationen. DPU är det enda villkoret där säljaren ansvarar för lossningen. Det ersatte DAT (Delivered at Terminal) i Incoterms 2020, och platsen behöver inte längre vara en terminal.

DDP: Delivered Duty Paid

Säljaren levererar ända fram, klarerad för import och med tull och importavgifter betalda. Det är mest ansvar för säljaren och minst för köparen. DDP kräver att säljaren kan agera importör i köparens land. Utländska säljare kan ofta inte det, och då är DAP det realistiska alternativet.

Villkoren för sjöfrakt

FAS: Free Alongside Ship

Säljaren levererar varan bredvid fartyget i avgångshamnen, till exempel på kajen. Risken går över där, och köparen står för lastningen och sjötransporten. FAS används främst för bulk och stora enheter som lastas direkt från kaj.

FOB: Free on Board

Säljaren ansvarar tills varan är lastad ombord på fartyget i avgångshamnen. Därefter bär köparen risken och kostnaden. FOB är ett av de mest använda villkoren, och ett av de mest felanvända: se avsnittet om containergods nedan.

CFR: Cost and Freight

Säljaren betalar sjöfrakten till destinationshamnen, men risken går över när varan är ombord i avgångshamnen. Som CPT, fast för sjöfrakt. Ingen part är skyldig att försäkra.

CIF: Cost, Insurance and Freight

Som CFR, men säljaren tecknar också en sjöförsäkring till destinationshamnen. Försäkringen behöver bara motsvara Institute Cargo Clauses (C), ett grundskydd för de största skadorna. Vill köparen ha mer måste det avtalas särskilt.

Sjötermer hör inte hemma på containergods

FAS, FOB, CFR och CIF är sjötermer. Riskövergången sker vid fartyget. För containergods som lämnas på en terminal långt före lastning rekommenderar ICC i stället FCA respektive CIP. Att slentrianmässigt skriva FOB på containerfrakt är ett av de vanligaste Incoterms-misstagen, och det lämnar en lucka i risktäckningen mellan terminalen och fartyget.

Risk och kostnad följs inte alltid åt

En vanlig fälla är att tro att den som betalar transporten också bär risken. Så är det inte alltid. Vid CIF betalar säljaren frakten, men risken går över till dig redan när godset lastas i avgångshamnen. Skadas godset under sjöresan är det alltså ditt problem, trots att säljaren bokade transporten. Samma sak gäller CPT, CIP och CFR. Läs därför villkoret ord för ord. Det avgör vem som måste agera när något går fel.

Vanliga förväxlingar

DAP eller DDP?

Båda levererar ända fram. Skillnaden är vem som sköter importen. Vid DAP gör köparen det och betalar tull och importmoms. Vid DDP gör säljaren det. Som svensk köpare av en utländsk leverantör är DAP oftast det villkor som fungerar i praktiken.

FCA eller EXW?

EXW lämnar exportklareringen och lastningen till köparen. FCA lägger dem på säljaren, som är den som faktiskt kan sköta dem. Vill du som köpare hämta själv är FCA med säljarens adress som plats nästan alltid det bättre villkoret.

CIF eller CIP?

Båda innebär att säljaren betalar frakt och försäkring medan risken går över vid avsändningen. CIF gäller bara sjöfrakt och kräver grundskydd. CIP gäller alla transportsätt och kräver allriskskydd. För containergods är CIP rätt villkor.

Så skriver du en Incoterm rätt

Ett villkor utan plats är halvt. Skriv alltid tre delar: villkoret, platsen och versionen, till exempel FCA Göteborg (Skandiahamnen), Incoterms 2020. Platsen avgör exakt var risken går över, och en stad räcker sällan: en terminal, ett lager och en hamn i samma stad är tre olika riskövergångar. Versionen avgör vilka regler som gäller, eftersom parterna fritt kan välja en äldre version.

Vad ändrades i Incoterms 2020?

Jämfört med Incoterms 2010 är skillnaderna få men viktiga:

• DAT blev DPU. Leveransplatsen behöver inte längre vara en terminal.
• CIP kräver högre försäkring. Allriskskydd enligt Institute Cargo Clauses (A) i stället för grundskydd. CIF ligger kvar på grundskyddet.
• FCA och konossement. Parterna kan avtala att köparens transportör ska utfärda ett konossement med ombordnotering till säljaren, något bankerna ofta kräver vid remburs.
• Egen transport. Vid FCA, DAP, DPU och DDP får säljaren eller köparen sköta transporten med egna fordon.
• Säkerhetskrav. Kostnaderna för säkerhetskontroller i transportkedjan är tydligare fördelade.

Incoterms 2020 gäller fortfarande. ICC har inte satt något datum för nästa utgåva. Reglerna har hittills reviderats ungefär vart tionde år.

Därför hör Incoterm hemma på inköpsordern

Incoterm påverkar både totalkostnad och ansvar, så den bör stå med på varje internationell beställning. I Fluit sätter du Incoterms, med den namngivna platsen, leveranstid och betalningsvillkor per leverantör och order. Köper du i utländsk valuta håller systemet dessutom inköpspriser och kostnader rätt med automatiska växelkurser.

Det gör också att offerter går att jämföra rättvist. Två priser blir jämförbara först när de gäller samma Incoterm. Annars ställer du ett pris med dold frakt mot ett pris där allt redan ingår. Vad varan faktiskt kostar när frakt och tull är med räknar du fram med kalkylatorn för hemtagningskostnad.